Skrattar åt eländet

Det är bara så tokigt att jag måste skratta åt eländet. Det började med att jag skulle göra en torgvante. Tre gånger fick jag riva upp och göra om. Men det blev inte någon torgvante för det. Jag lade undan eländet. Fick för mig att jag istället skulle börja sticka en vante efter mönster och diagram. Jösses amalia vad tokigt det blev! Jag stickade för glatta livet och kände att det här med mönsterstickning är ju lätt om en plätt... tills det började misstämma å det grövsta.
Satt jag framför tvn och stickade? Japp.
Jag börjar se ett mönster här.
Tv, stickning och jag går inte ihop, iallafall inte om det gäller lite mer avancerade saker.