Hur orkar du...

.. och hur hinner du, människa?
Det frågar många mig just nu. Jag står som en fågelholk och förstår ingenting. Jo, jag gör praktik på en skola halva dagen och den andra halvan vikarierar jag, måndag till torsdag. På fredag jobbar jag på en annan skola.

Jag vet inte vad det är som gör folk så matta. Kanske är det för att det är tre olika sysslor fördelade på en vecka. För det är ju inte så att jag jobbar/ gör praktik  mer än 40 timmar i veckan. Tja, det är andras problem det och inte mitt, men jag kan inte hjälpa att bli lite förundrad över varför folk blir så matta.

Sen måtte jag vara enfaldig, men jag har ju aldrig fattat att det är en sån status att jobba på en gymnasieskola. Tyvärr så har jag mött avundsjuka i sitt allra fulaste ansikte över vikariatet jag har. Jag tar inte åt mig för det är inte jag som har sökt vikariatet, utan jag blev handplockad, men likafullt så lämnar det efter sig en sur eftersmak som känns trist, tråkig och alldeles onödig.

Jag promenerar sakta vidare, stannar inte i andras tankar utan känner mig rik på erfarenhet och oerhört tacksam över att någon gav mig chansen att få utöva mitt yrke. Bryr jag mig om vad andra tycker och tänker? Jo, ibland, men jag försöker att inte ta åt mig. Andras tankar och åsikter få bo hos mig ett kort tag tills jag bestämt mig om jag ska ta dem till mig eller inte. Det är jag som bestämmer över mitt liv och jag kan bara ta ansvar för mitt liv. Andra får tycka och tänka vad de vill, men jag väljer om jag ska låta deras åsikter och tankar få bli mina sanningar.