Ibland måste man hålla i sig för att kunna tro sina ögon. I godan ro satt jag i soffan och läste tidningen och klockan hade precis passerat halv sju på morgonen. Då hör jag hur det bonkar på i sonens rum och jag trodde att han hade stigit upp och börjat leka lite. En liten stund passerar då det bonkas och stånkas i hans rum. Dörren slängs upp och sonen kommer inrusandes i vardagsrummet..
Tada!
Sonen som bara för några veckor sedan satt på golvet om mornarna och inte alls ville klä på sig hade denna morgon plockat fram kläder själv ur garderoben och klätt på sig.
Åh, vad jag blev glad! Sonen lyste upp som en sol och var så stolt över sig själv.
Goa lilla unge, vad en sån liten sak kan strössla glitter över en hel dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar