Jag har varit sjuk. Riktigt illa sjuk. Frisk är jag inte ännu. Igår kände jag en liten strimma hopp om bot och bättring och ställde väckarklockan för här skulle Fru Duktig minsann gå till jobbet i arla torsdagsmorgon. På torsdagsmorgonen upptäckte hon att: Nähä, si det skulle hon dock rakt inte. Med ögoninflammation, bihålor som värker som värstaste tandvärk, hals som inte är läkt och en kropp som definitivt inte vill svara utan bara sova.
Inse att du är sjuk kvinna! Jamen, jag gör ju det! Jag känner min kropp och vad den orkar med men jag orkar inte lyssna så himla länge. Utan jag vill tillbaka till mitt roliga jobb och finaste arbetskamraterna nu. Genast!
Herr Doctore tyckte inte heller att det var någon bra idé att hasta tillbaka till arbetet utan beordrade mig vila och sjukskrivning ett tag till.
Så.
Inte med den bästa viljan i världen skulle jag kunna masa mig iväg till världens bästa arbetsplats idag så vila får det bli.
Jag låtsas att jag ligger här. På en sandstrand och hör vågorna klucka. I verkligheten drippdroppar det från takrännan och vår vita fina snö som föll i mängder håller sakta men säkert på att drippdroppa bort. Jag dröjer mig kvar vid min sandstrand och där är det varm, skönt, harmoniskt och jag är frisk. Där på stranden är jag frisk.
Vilken skön känsla.
Jag ska bära med mig känslan av att vara frisk och komma ihåg den när denna sjukdom klingat av.
Vara tacksam för den grad av friskhet man har i "normala" fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar