Min mamma och min pappa

Mina tankar dras mot min egen mamma när jag läser Bob Hanssons blogg idag. Jag saknar min mamma ibland så det gör ont, men oftast så minns jag henne med ett leende på läpparna. Min alldeles egen unika mamma på gott och ont.
Jag säger ofta till vänner och bekanta att de ska ta tillvara på sina föräldrar och aldrig försitta ett tillfälle att tala om vad de tycker om dem. Ställ de där frågorna du alltid velat ställa och tänk på att en dag, snabbare än man trott ibland, så kan de vara borta från detta jordelivet.
Oj, vad det var mycket jag hade velat fråga min mamma! Jag försökte få svaren av min pappa, men han hade minne som en hålig ost. ;)
Nu är min historia min egen för det finns ingen mamma eller pappa som kan berätta den för mig. Jag är glad att jag haft en pappa som har berättat historier om hur det var när vi syskon var yngre och om hur det var när pappa var yngre. De historierna kommer jag alltid att bära med mig.
Till det nya året är det 8 år sedan min mamma gick bort och 1½ år sedan min pappa gick bort.
De bor för alltid i mitt hjärta.