onsdag 24 november 2010

Highfive, eller inte?




Ibland slås man av en insikt såsom blixten vid ett nedslag.
Det är sparka-och-slåss inslag i barnens vardag på dagis och fröknarna försöker komma tillrätta med det på bästa sätt. Min son var inblandad i en incident där en dagiskompis uppviglade min son att sparka på en annan dagiskompis. Morr, vad barn är elaka ibland mot varandra. Fröken berättade för mig vad som hänt och jag pratade i lugn och ro med min son om incidenten när vi kom hem. Han är ingen sparkare men han ser upp mot många av de äldre killarna på dagis och lyssnar på dom. Vi pratade länge och jag tror att jag nådde fram, iallafall för stunden. Som med allt annat så är det nötning som gäller.
Någonting som min son gör hemma mot oss i familjen är att slåss. Han har väldigt nära till näven när han blir arg. Detta är någonting vi jobbar på stenhårt att ta bort. Vi har nolltolerans mot att slå på någon annan.
Jag hade ett långt samtal med fröknarna på dagis nu på morgonen och vi pratade om min son och om han har de tendenserna på dagis och det hade han tack och lov inte.
Men....
Insikten som slog mig då jag var på väg ut från dagis var....
Hur beter jag mig själv?
Nä, jag slår inte mina barn, men däremot så gör vi ofta highfive med sonen.
Han tar i från stortån och drämmer till.
Herrejössös!
Det sista jag gjorde innan jag gick ut från dagis var att highfive min son vid höfthöjd och så slog det mig.
Vill man bryta ett beteende måste man byta ut det mot ett annat.
Från och med nu är det slut med highfive på ett tag och det är till att lära sonen andra tekniker med att tygla sin ilska på , för att prata med honom och säga att det inte är ok är slåss och att det gör ont har inte gett resultat hittills. Jag tror att highfive har gjort att det är närmare till att drämma till med näven när man är arg. Jag vet inte säkert, men det kostar ingenting att prova ett nytt beteende.
Så nu reflekterar jag över mitt eget beteende och byter ut det mot ett annat. För man kan aldrig sluta med ett beteende, bara byta ut det....

Inga kommentarer: