Lugnet har sänkts ner över mig.
En rislykta stiger sakta upp mot skyn och där den försvinner upp, upp, upp för att sedan brinna upp så bränner den även upp min irritation och trötthet. Kvar är ett lugn.
Jag känner att barnen kan inte göra mig arg och irriterad utan jag möter varje motgång med ett lugnt resonemang och sinnet är i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar