Tisdag morgon och jag är totalt närvarande.
Barnen for som yra hönor runt huset och letade sina grejor på morgonen och jag kände mig som en jättestor Buddha som bara satt och tittade på och kände lugnet.
På väg till dagis och skola, promenerande som alltid, gick jag bakom mina hoppsastudsande barn och kände bara en obeskrivlig kärlek. Dotterns pippilottor hoppade upp och ner och sonen ryggsäck likaså.
Mina barn håller på att växa upp alldeles för fort. När i fridens namn blev dottern 6 och började skolan? Sonen en mycket högljud envis 4 åring? Och vad fasen hände med mig, 40 år???!!!!
Jag släpper tanken på den försvunna tiden och går tillbaka till här-och-nu.
När jag går där bakom barnen och njuter av den kylslagna morgonen är jag totalt närvarande och jag känner mig faktiskt just i denna morgontimme helt i balans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar