( bilden är lånad på malinberghagen.se)
Vid ett besök på Stora Noliamässan häromdagen blev det bara så att jag och barnen gick förbi en scen på området och där var Malin Berghagen och visade upp paryoga. Vi blev stannandes och tittade. Efteråt satt hon och signerade kort och delade ut lite infoblad på scenkanten. Jag står och funderar om jag ska gå fram och tala om för henne att jag läser hennes blogg och att jag gillar det hon skriver. Jag står länge och väl och tvekar. Varför ska jag göra det? , tänker jag. Hon tror väl att man är en sån där kändiskåt en. Men så vände jag på det och tänkte att hon kanske blir glad och jag blir då definitivt glad över att få tala om för henne att hennes ord berör.
Jag går fram och talar om för henne att jag läser hennes blogg och att jag tycker så mycket om hennes ord. Hon blev glad och jag blev glad och vi kramades.
Varför tvekar man över att berätta för någon att man tycker om det den andre gör eller skriver eller dyl.? Jag är glad över att jag tog mod till mig.
Hon inspirerar mig.
Inspirerar till att vara mer i nuet.
Att våga.
3 kommentarer:
Lingarnet ska jag virka trasor av. Det blir hur snyggt som helst. Väldigt mycket mer inspirerande att damma med sådana istället för wettex. Länk till trasor jag virkat innan: http://allakansy.blogspot.com/2010/03/en-till-disktrasa-i-100-lin.html
Åh, vad kul! Jag ska kika in på länken . Kram
This site is the ultimate internet site. . Cheers Glenn Prolonoff!
Skicka en kommentar